Mycket tankar om hur framtiden för Aspect ser ut. Han är alltså inte halt som han är, springades på volt eller rakt spår, men det går att provocera fram en grad på en kota vid böjprov. Veterinären tyckte jag ska rida en månad till, normalt, för att se om han blir sämre. Vilket han borde bli, med tanke på att han nu bara travat lätt i 2 veckor och redan får en reaktion på det.

  Känns lite meningslöst att rida honom mot "döden", när jag vet att han kanske har ont. Att det inte spelar nån roll vad jag gör så slutar våran ridning om en månad. Motivationen ligger ju alltid i att utvecklas och bli bättre, inte att vänta på en försämring. Stod med handen ner i lucernsäcken och tänkte: "Vad spelar det för roll om han får tillräckligt med protein?" Men det är väl bara att fortsätta som jag brukar göra..

   Känns samma med ridningen: " Vad spelar det för roll?" Men efter en stund ute bytte jag tankesätt. För han var så himla pigg och glad! Ville spring så fort man korta tyglarna och busade och höll på. Känns inte ett dugg halt. Så jag bestämde att jag ska njuta av vår, kanske, sista månad tillsammans, och fortsätta som jag planerat. 1 februari ska vi till kliniken igen, den dagen den sorgen...